Introduktion till romspråk
|
|
Den här sidan skrev jag för att kunna hjälpa de som är intresserade av att göra ett ordentligt romspråk. Det finns enligt min åsikt alldeles för många som bara blandar ihop ord og grammatik lite hur som helst från olika romanska språk samt latin og kallar sin skapelse för ett "romanskt språk", trots att det egentlig mening inte bör kallas ett sådant. Förhoppningsvis kan jag bidra till att fler lär sig göra romspråk på ett bättre sätt.
|
|
Hvad är ett romspråk?
Ordet romspråk är en förkortning av romanskt språk. Romanska språk är benämningen på de moderna språk som utvecklades ur latinet, språket i det Romerska Riket. Inom konspråkande brukar romspråk syfta på ett konstgjort språk som regelbundet härledts från latinet, så att det ser ut att vara ett riktigt, levande romanskt språk.
Det Romerska Riket på sin höjdpunkt, vid Kejsar Traianus död år 870 a.u.c.
Länder og områden där romanska språk har officiell status idag, 2759 a.u.c.
Vulgärlatin
Inom Romarriket fanns det två varianter av latin: klassiskt latin og vulgärlatin.
- Klassiskt latin var det romerska högspråket. Det talades og användes i officiella kretsar og av den bildade eliten. Det klassiska latinet baserades på det klassiska skrivna språket. Det klassiska latinet är det som man idag oftast syftar på när man talar om latin. Klassiskt latin var länge lingua franca:t för Europas bildade kretsar.
- Vulgärlatin var det romerska folkspråket. Det talades av soldater, slavar og vanligt folk inom riket. Det är ur vulgärlatinet som alla de romanska språken härstammar.
Vulgärlatinet skiljer sig från det klassiska högspråket på många sätt. Till att börja med hade uttalet förändrats. Här nedan visas de grundläggande ljudförändringarna från latin till vulgärlatin.
| 1.
| a: >> a
e >> ɛ
e: >> e
i >> e
i: >> i
o >> ɔ
o: >> o
u >> o
u: >> u
y >> i
y: >> i
ai >> ɛ
oi >> e
| vādere >> vadɛrɛ
lentus >> lɛntos
dē >> de
vidēre >> vederɛ
vīta >> vita
porta >> pɔrta
nōs >> nos
mundus > mondos
ūnus >> unos
tyrannus >> tirannos
papȳrus >> papiros
caelum >> cɛlo
poena >> pena
|
| 2.
| n >> Ø / _(f,v,s)
h >> Ø
w >> β
b >> β / V_(V,r)
m >> Ø / _#
m >> n / i vissa enstaviga ord
(e,i) >> j / _V
u > w / _V
VV >> V
| mēnsa >> mesa
hōra >> ora
servus >> sɛrβos
habēre >> aβerɛ
novem >> nɔvɛ
sum >> son
habeo >> aβjo
duōs >> dwos
prehendere >> prɛndɛrɛ
|
| 3
| V >> "V / "(i,e)_
V >> "V / _C*"uV
| mul"ierem >> molj"ɛrɛ
bātt"uere >> b"attwɛrɛ
|
Det bör tilläggas att det förekom vissa regionala skillnader även på det här stadiet, men i stort är detta hvad som skedde.
Dessa ljudförändringar ledde till en förändring i formläran. Jämför följande deklinationer från klassiskt latin...
| Singular
|
| Plural
|
|
| Femininum
vīta
'liv'
| Maskulinium
servus
'tjänare'
| Neutrum
ōvum
'ägg'
|
|
| Femininum
vīta
'liv'
| Maskulinium
servus
'tjänare'
| Neutrum
ōvum
'ägg' |
| Nom.
| vīt|a
| serv|us
| ōv|um
|
| Nom.
| vīt|ae
| serv|ī
| ōv|a |
| Gen.
| vīt|ae
| serv|ī
| ōv|ī
|
| Gen.
| vīt|ārum
| serv|ōrum
| ōv|ōrum
|
| Dat.
| vīt|ae
| serv|ō
| ōv|ō
|
| Dat.
| vīt|īs
| serv|īs
| ōv|īs
|
| Ack.
| vīt|am
| serv|um
| ōv|um
|
| Ack.
| vīt|ās
| serv|ōs
| ōv|a
|
| Abl.
| vīt|ā
| serv|ō
| ōv|ō
|
| Abl.
| vīt|īs
| serv|īs
| ōv|īs
|
| Vok.
| vīt|a
| serv|e
| ōv|um
|
| Vok.
| vīt|ae
| serv|ī
| ōv|a
|
...med följande från vulgärlatin...
| Singular
|
| Plural
|
|
| Femininum
vita
'liv'
| Maskulinium
servos
'tjänare'
| Neutrum
ovo
'ägg'
|
|
| Femininum
vita
'liv'
| Maskulinium
sɛrvos
'tjänare'
| Neutrum
ovo
'ägg' |
| Nom.
| vit|a
| sɛrv|os
| ov|o
|
| Nom.
| vit|ɛ
| sɛrv|i
| ov|a |
| Gen.
| vit|ɛ
| sɛrv|i
| ov|i
|
| Gen.
| vit|aro
| sɛrv|oro
| ov|oro
|
| Dat.
| vit|ɛ
| sɛrv|o
| ov|o
|
| Dat.
| vit|is
| sɛrv|is
| ov|is
|
| Ack.
| vit|a
| sɛrv|o
| ov|o
|
| Ack.
| vit|as
| sɛrv|os
| ov|a
|
| Abl.
| vit|a
| sɛrv|o
| ov|o
|
| Abl.
| vit|is
| sɛrv|is
| ov|is
|
| Vok.
| vit|a
| sɛrv|ɛ
| ov|o
|
| Vok.
| vit|ɛ
| sɛrv|i
| ov|a
|
Som en följd av detta slogs ackusativen och ablativen ihop relativt tidigt, med ackusativens former som överlevande.
Något som også var vanligt og på uppgång (men som inte förekom överallt) var att genitiv og dativ byttes ut mot prepositionskonstruktioner.
- Dativ byttes ut mot ad + ackusativ. vītae/vitɛ >> ad vita
- Genitiv byttes ut mot de + ablativ (senare ackusativ). ōvōrum/ovoro >> de ovis(ovos)
Likväl ersattes passivum med konstruktionen esse (att vara) + perfekt particip. amor (jag är älskad) >> amātus son.
Oregelbundenheter gjordes ofta regelbundna genom analogi, og den 4:e og 5:e deklinationen ersattes av den 2:a og 1:a respektive.
Stora delar av det latinska ordförrådet försvann og ersattes av nya ord. Detta drabbade även små grammatiska partiklar og prepositioner. an, at, autem, dōnec, enim, ergō, etiam, haud, igitur, ita, nam, postquam, quidem, quīn, quod, quoque, sed, utrum, og vel hade alla försvunnit ur det romanska ordförrådet.
Nedan följer några exempel på vanliga ord i klassiskt latin som ersattes med andra i vulgärlatin.
| Klassiskt latin
| Vulgärlatin |
| cruor (blod)
| sanguis |
| domus (hus)
| casa |
| emere (köpa)
| comparāre |
| ignis (eld)
| focum |
| caput (huvud)
| testa |
| lūdere (spela, leka)
| jocāre |
| equus (häst)
| caballus |
| magnus (stor)
| grandis |
| ferre (bära)
| portāre |
| os (mun)
| bucca |
| pulcher (vacker)
| bellus |
| sīdus (stjärna)
| stella
|
Man bör dock veta att i vissa enstaka fall överlevde det klassiska ordet, t.ex. spanska cabeza (caput), sardiska domo (domus).
Undergrenar av romanska vid Romarrikets fall, 1229 a.u.c.: Grön = västromanska, Blå = östromanska, Röd = sydromanska
Det råder ännu osäkerhet om till hvilka grenar romanskan i Nordafrika tillhörde.
Undergrenar av romanska idag: Grön = västromanska, Blå = östromanska, Röd = sydromanska
Västromanska
- Nominativen bevarades, medan ackusativ, genitiv og dativ slogs ihop till ett oblikt kasus.
- Pluralformerna härstammar från latinets ackusativ. Spanska: lengua - lenguas (linguās)
- [p t k] tonades mellan vokaler, og blev [b d g]. Spanska: amigo (amīcus).
- Framför s + konsonant uppkom ett [e]-ljud. Spanska: espada (spatha).
- [k] og [g] palataliserades framför e og i till [ts] og [dʒ].
Östromanska
- Nominativen slogs ihop med ackusativen, og genitiven med dativen.
- Pluralformerna härstammar från latinets nominativ. Italienska: lingua - lingue (linguae)
- [p t k] tonades inte mellan vokaler. Italienska: amico (amīcus).
- [k] og [g] palataliserades framför e og i till [tʃ] og [dʒ].
Romanskt släktträd
Något förenklat släktträd med de största romanska språken.
- Västromanska språk
- Gallo-romanska språk
- Franska
- Occitanska
- Katalanska
- Rätoromanska
- Ibero-romanska språk
- Spanska
- Portugisiska
- Galiciska
- Östromanska språk
- Sydromanska språk
Hvar kan ett romspråk talas?
Inom Romarriket talades både latin og grekiska, det förra i väst og det senare i öst. Ett romspråk som daterar tillbaka till Romarriket bör alltså talas inom den västra rikshalvan. Sedan är det ju naturligtvis möjligt att folket i fråga har flyttat till någon annat plats, men då bör detta også influera ordförrådet.
Dominerande språk inom Romarriket: Röd = latin, Blå = grekiska
Att tänka på
- Bestäm om ditt språk skall vara väst- eller östromanskt, og följ konsekvent de generella dragen därifrån.
- Gör regelbundna ljudförändringar för ditt språk, såsom de du ser för vulgärlatin ovan. Dessa ljudförändringar skall gälla från og med vulgärlatin.
- Glöm inte att inkludera lånord i ditt språk, så att inte alla ord härleds från latin. Dessa lånord bör lånas in från språk som antingen talas i ett angränsande område, eller hvars talare har regelbundna kontakter med ditt språks. Lånord kommer også ofta från det språk som är samtidens mest prestigefyllda (som engelskan idag). Det är viktigt att veta när orden lånas in, eftersom de måste lånas in i sin dåvarande og inte sin nuvarande form.
- Glöm inte att det är det vulgärlatinska ordförrådet som skall ligga till grund för ditt språks.
© 12/2006 af Aszev